When I was a kid, I loved to sing and perform. So one day my parents gave me a microphone and all of a sudden I got shy.

Through that object I got to experience myself in for me a completely new way. The sound that I was making echoed back to me, but I couldn’t recognize it as me. The microphone transformed my voice, taking it outside of my body and made me experience myself as a spectator.

The close relationship between object and body became my entry and my project started as an investigation of the border between everyday objects and the body.

I wanted to physically visualize this merge of body and object and create a body of work that both talked about identity and opened up for a new way of looking upon identity by using the object reference and put it in a new body context. To humanize the objects in this merge with the body, makes it possible to experience identity outside the physical body, where the mind can deconstruct the visual information and reassemble it to an own interpretation.

I position myself as a material artist within the field of jewellery and corpus, where the connecting link is the body.

Som liten älskade jag att sjunga och uppträda. Så en dag fick jag en mikrofon av mina föräldrar och helt plötsligt blev jag blyg.

Genom det här objektet fick jag uppleva mig själv på ett helt nytt sätt. Det ljud som jag skapade ekade tillbaka, men jag kunde inte identifiera det som jag. Mikrofonen transformerade min röst, tog den utanför min kropp och det gjorde att jag upplevde mig själv som en åskådare.

Den nära relationen mellan objekt och kroppen blev min ingång och mitt projekt börjande som ett undersökande av gränsen mellan våra vardagsobjekt och kroppen.

Jag ville visualisera denna sammansmältning av kropp och objekt pysiskt, och skapa konstverk som både talade om identitet och möjliggjorde för ett nytt sätt att se på identitet, genom att använda objektet som referens i en ny kroppskontext. Att förmänskliga objekten genom denna sammansmältning av kropp och objekt, möjliggör att identitet kan upplevas utanför den pysiska kroppen, där sinnet kan dekonstruera den visuella informationen för att sedan återformas till en egen tolkning.

Jag positionerar mig som materialkonstnär inom smycken och corpus, där kroppen är det sammanlänkande.