Karin Kakan Hermansson
X+1
“Aristotle tells us that Heraclitus said no divine or human agency made the universe, for it is, ever was, and will be, an everlasting living fire that dies out and kindles itself according to its own measure.”
Georg Wilhelm Friedrich Hegel, “Lectures on the History of Philosophy: Greek philosophy”
How do students respond to a field of practice institutionally defined by the nouns of two materials yoked together – Ceramics and Glass – while yet unadorned by qualitative adjectives (unlike “Fine Arts”)?
In 2012, the answer is with a healthy combination of fascination and innovation – fascination in the sense of working through the specific qualities that make these specific materials so absorbing, surprising, and sometimes unpredictable to work with – aided by studio facilities and staff that are the envy of visitors to Konstfack – and innovation manifesting itself in a refusal to accept a form of material, or disciplinary, ‘essentialism’. That is to say our students are not bound by such nominal constraints, but are rather involved in simultaneously strengthening and extending their field of practice. They do this through investigating possibilities within, between and beyond ceramics and glass, involving archetypes and transformations, wood, brick, wall stones, pavement panels and slabs, concepts such as loss, belonging and identity, encountering otherness, feminist separatism and the challenge of both making and writing history (“because the history that doesn’t belong to the current norm, doesn’t write itself”); silent spoken language, “non-intentional” ways of working, and exploring the analogy of the flood as a means of renewing, rethinking, and reforming a pottery tradition. It is an extension of an established craft tradition through the formula x + 1, where x represents the constituent elements that define the field to date, and the +1 is the principle of renewal through the ongoing addition of an element, or elements, from outside established disciplinary borders.
For two years the students have been honing their visions and skills in a series of courses, projects, seminars and exhibitions. Over the past year I and Agneta Linton have, as a replacement for the Professor Zandra Ahl who is currently on leave of absence, had the pleasure of working with them. Agneta has also worked with Beatrice Hansson and Emma Göransson as the students’ main supervisors. I would like to thank the students for their creative engagement with new perspectives, their spirit of open-minded experimentation, and not least their empathy and intelligence in making a group characterized by difference in all its varieties a source of both strength and inspiration.
Rolf Hughes,
Professor of Design Theory and Practice-based Research
X+1
”Aristoteles berättar att Herakleitos sade att universum inte skapats av gud eller människa utan att det är, alltid har varit och alltid kommer att vara en evigt levande eld som dör ut och antänder sig själv enligt sina egna lagar.”
Georg Wilhelm Friedrich Hegel, ”Föreläsningar om filosofins historia: grekisk filosofi”
Hur förhåller sig studenter till ett ämnesområde som definieras institutionellt av substantiven för två material som kopplats ihop – keramik och glas – och som inte utsmyckas med adjektiv (som ”fri konst”)?
2012 är svaret på den frågan: med en sund kombination av fascination och innovation – fascination i betydelsen av att arbeta sig igenom de specifika egenskaper som gör dessa specifika material så fängslande, överraskande och ibland oförutsägbara att arbeta med – med hjälp av verkstäder och personal som väcker avund bland alla som besöker Konstfack – och innovation som tar sig uttryck i en vägran att acceptera en form av materiell, eller disciplinär, ”essentialism”. Det vill säga, våra studenter är inte bundna av formella restriktioner utan är snarare upptagna av att både förstärka och utvidga ämnesområdet. De gör det genom att undersöka möjligheterna inom, mellan och utöver keramiken och glaset, vilket inbegriper arketyper och transformationer, trä, tegel, väggstenar, golvplattor, koncept som förlust, tillhörighet och identitet, mötet med den andre, feministisk separatism och utmaningen av att både göra och skriva historia (”ty den historia som inte hör hemma i den aktuella normen skriver inte sig själv”); tyst talat språk, ”icke-avsiktliga” arbetssätt, och genom att utforska flodens analogi som ett sätt att förnya, omformulera och omdana en keramiktradition. Det är en breddning av en etablerad konsthantverkstradition genom formeln x + 1, där x står för de beståndsdelar som definierat området till dags dato, och där +1 är principen av förnyelse i form av kontinuerliga tillägg av en beståndsdel, eller beståndsdelar, från bortom de etablerade disciplingränserna.
Under två år har studenterna vässat sina visioner och färdigheter i en serie kurser, projekt, seminarier och utställningar. Under det gångna året har jag och Agneta Linton, som ersättare för den tjänstlediga professor Zandra Ahl, haft nöjet att arbeta med dem. Agneta har även arbetat med Beatrice Hansson och Emma Göransson som studenternas huvudhandledare. Jag vill tacka studenterna för det kreativa sätt på vilket de tagit sig an nya perspektiv, för deras frimodiga experimenterande och inte minst för den empati och intelligens de visat prov på och vilket har lett till att en grupp som karakteriserats av olikheter har blivit en källa för både styrka och inspiration.
Rolf Hughes, professor i designteori och praktikbaserad forskning