Joséphine Vejrich
“First Things First” was a manifesto that was launched for the first time in 1964 by the British designer Ken Garland. It was signed by a large number of the period’s most influential designers and their aim was to arouse discussion of the priorities in social, moral and ethical issues set by the design profession. Their joint wording was a reaction to a social climate in which the time and expertise of designers was occupied by what were considered trivialities in the service of consumer advertising.
Instead, designers should devote themselves more to the appearance of our public environments and to making communication effective. The manifesto was published for a second time in 1999 with the signatures of new designers. There is a great deal to suggest that these opinions have helped to bring about change in our field but there are also signs that the graphic landscape has become even more polarised, with designers abandoning the “mass market” in favour or work in the narrow and impoverished cultural domain.
Does this mean that one can only choose between “selling oneself” or accepting a marginalised position from which it is very hard to have any impact on the world or society? Whatever the future contains, our new designers need to commit themselves with great energy and optimism to improving our daily lives and probably through ideas that are more powerful and more far-sighted than those that can be printed on posters, t-shirts or shopping bags. We need to get out of our tranquil studios. It is gratifying that these questions are already visible in this year’s degree projects from Graphic Design and Illustration.
Martin Frostner, Senior Lecturer in Graphic Design
“First Things First” var ett manifest som lanserades för första gången 1964 av den brittiske formgivaren Ken Garland. Manifestet undertecknades av många från den tidens mest inflytelserika formgivare och deras syfte var att skapa en diskussion kring formgivaryrkets prioteringar i sociala, moraliska och etiska frågor. Deras samlade formulering var en reaktion på ett samhällsklimat där formgivares kunskaper och tid upptogs av vad de ansåg vara trivialiteter i konsumentreklamens tjänst.
Formgivare borde istället inrikta sig mer på att utforma vår offentliga miljö och dess information mer effektivt. Manifestet publicerades åter 1999 med nya formgivares underskrifter. Det finns mycket som tyder på att dessa debattinlägg har bidragit till förändring inom vårt område men det finns också tecken på att det grafiska landskapet har polariserats ytterligare, där formgivare övergett “massmarknaden” till förmån för aktiviteter i det smala och hårt finansiellt ansatta kulturområdet.
Betyder detta att man endast kan välja mellan att “sälja sig” eller finna sig i att inneha en marginaliserad position med stora svårigheter att nå effekt på världen och samhället? Vad än framtiden innehåller så behöver våra nya formgivare engagera sig med större kraft och optimism för att förbättra vårt dagliga liv och förmodligen med idéer mer kraftfulla och mer långsiktiga än att de kan rymmas på affischer, t-shirts och tygpåsar. Vi behöver komma ut från vår ostörda ateljé. Det är glädjande att dessa frågeställningar redan syns i årets examensprojekt från Grafisk Design & Illustration.
Martin Frostner, lektor i grafisk design