Jens Strandberg
Curiosity of the Unknown Unknowns
Reports that say that something hasn’t happened are always interesting to me, because as we know, there are known knowns; there are things we know we know. We also know there are known unknowns, that is to say we know there are some things we don’t know. But there are also unknown unknowns – the ones we don’t know we don’t know.
Donald Rumsfeld (US Department of Defence news briefing February 12, 2002)
I do not think works of art should be reduced to a mere production of knowledge and I do not think they can be fully inscribed in established epistemology. But maybe Donald Rumsfeld, involuntarily, offers an alternative epistemological model in his news briefing from 2002 (although he speaks about strategies of war on terrorism). On what level in Rumsfeld’s scheme does an artwork operate? At the known unknowns-level, or the unknown unknowns?
I believe that any process of knowledge – regardless of the amount of unknowns – contains on the one hand familiarity and a form of entrenchment, and on the other hand turmoil, questioning and even destruction. The first pole is rooted in institutions – like Konstfack – and their specific traditions; the other implies impetus and movement, which can take place anywhere outside the University. Mobility of knowledge belongs to the latter pole, but is, as is the University, dependent on forms of representation, and not at least on narration. Hopefully an art school offers a dynamic to embraces both poles, of entrenchment and mobility, and maybe it is – when it succeeds – a unique place in this respect.
Narration also depends on curiosity, and curiosity is semantically connected to caring. Agreeing with Sina Najafi, editor of Cabinet Magazine, I would like to think of curiosity as something which evokes “the basis of an ethical relationship toward the world, a state of mind that allows the world as-wonder not just to be seen but also to be cared for and about.”This is exactly the kind of curiosity which has characterized this year’s graduating master class. It is not a curiosity that simply seeks to assimilate what is considered proper to know, but the sort “which enables oneself to get free of oneself” (Najafi). In the case of this year’s master class it has also lead to various forms of self-organized reading groups, events, discussions and presentations; more generally, there has been a constant need to ask new questions in order to break old answers open. In this curious, inquisitive attitude there is no conflict between knowledge and mystery. The world and its phenomena provide an invitation to research, where knowledge will increase wonder.
The known knowns, the unknown knowns and the unknown unknowns. The viewer and participator in the Degree Exhibition at Konstfack will encounter all three levels through the exam works – he or she will experience oscillation between all the levels. The viewer will learn something, but it is not just learning.
Magnus Bärtås, Professor of Fine Art
Nyfikenhet på de okända okändheterna
Det är alltid intressant med rapporter som säger att någonting inte har hänt, för, som vi vet, så finns det kända kändheter; det finns saker som vi vet att vi vet. Vi vet också att det finns kända okändheter, det vill säga att vi vet att det finns saker som vi inte vet. Men det finns också okända okändheter – sådant som vi inte vet att vi inte vet.
Donald Rumsfeld (USA:s fd försvarsminister i ett pressmöte den 12 februari 2002)
Jag anser inte att konstverk enbart ska handla om att producera kunskap och jag anser inte att konstverk till fullo kan inlemmas i den etablerade kunskapsteorin. Men Donald Rumsfeld erbjuder kanske, omedvetet, en alternativ epistemologisk modell i sitt pressmöte 2002 (även om han pratar om strategier i kriget mot terrorismen). På vilken nivå av Rumsfelds schema opererar ett konstverk? På de kända okändheternas nivå, eller på de okända okändheternas?
Jag anser att alla kunskapsprocesser – oavsett hur mycket som är okänt i dem – å ena sidan innehåller förtrogenhet och en form av förskansning, och å andra sidan förvirring, ifrågasättande och till och med förstörelse. Den första polen har rötterna i institutioner – som Konstfack – och deras specifika traditioner, och den andra inbegriper drivkraft och rörlighet som kan äga rum var som helst utanför högskolan. Rörlig kunskap är förknippad med den senare polen men i likhet med universitetet är den beroende av representationsformer och inte minst av berättelser. Förhoppningsvis erbjuder konstskolan en dynamik som spänner över både förskansningens och rörlighetens poler och när den är framgångsrik är den kanske i det avseendet en unik plats.
Berättelse är också beroende av nyfikenhet och nyfikenhet hänger semantiskt (på engelska: curiosity–caring) ihop med omtanke. I likhet med Sina Najafi, redaktör för Cabinet Magazine, betraktar jag nyfikenhet som någonting som leder tankarna till ”grundvalen för ett etiskt förhållande till världen, ett sinnestillstånd som gör att världen i all sin förunderlighet inte endast kan bli sedd utan också bli föremål för omtanke”. Det är exakt denna form av nyfikenhet som karakteriserar årets masterstudenter. Det är inte en nyfikenhet som bara försöker assimilera det som anses vara nödvändigt att veta utan det är den typen av nyfikenhet ”som gör det möjligt för oss att bli fria från oss själva” (Najafi). När det gäller årets masterstudenter har detta också lett till olika former av självorganiserade läsegrupper, evenemang, diskussioner och presentationer, och mer generellt sett, ett kontinuerligt behov av att ställa nya frågor som bänder upp gamla svar. I denna nyfikna, vetgiriga inställning finns det ingen konflikt mellan kunskap och mysterium. Världen och dessa företeelser är en inbjudan till forskning, där kunskapen ökar känslan av under.
De kända kändheterna, de okända kändheterna och de okända okändheterna. Betraktarna och deltagarna i årets vårutställning på Konstfack kommer att möta samtliga tre nivåer i examensarbetena. De kommer att uppleva en oscillering mellan de tre nivåerna. Betraktarna kommer att lära sig någonting men det är något mer än lärande.
Magnus Bärtås, professor i Konst