Here there is no beginning and no end, the middle of the story is everywhere. It is a place of emptiness.

In an apartment that feels familiar and yet so empty, empty of everything I once knew it for, my gaze searches the objects for what is missing, the thing that once gave them meaning. I glance over a few of the countless books that filled its walls. Listen for the source of the silence that has fallen. A dull sound fills the space, every leaf that falls echoes emptily. Books on the origins of the universe, the orbits of the planets, charts of the heavens, the movement of the stars and a calendar of the moon’s phases from full, to half, to crescent.

Här finns ingen början, inget slut och mitten på berättelsen är överallt. Det är en plats av tomhet.

I en lägenhet som känns bekant men på samma gång så tom, tömd på på allt jag en gång känt den för, söker jag med blicken över föremålen efter det som fattas, det som en gång givit dem betydelse. Jag ögnar igenom några av det otaliga böcker som fyllt dess väggar. Lyssnar efter källan till tystnaden som uppstått. Ett dovt ljud fyller rummet, varje blad som faller ekar tomt. Böcker om universums födelse, planeters omloppsbanor, kartor över himlavalvet, stjärnors rörelse och en kalender över månens skepnad som byts från hel, till halv, till skära.