The area of my work is formed by the unlocalisable space of the boundary – the paradoxical, indecent liminal zone where things both are and are not, neither the one or the other but perhaps an indeterminate third. The colour gray: an unlocatable neuter put up between black and white, constantly displaced to an inaccessible margin. A shadow: a parasitic thing made of nothing, an absence of light but which is still visible. I’m looking for the place where the ability to perceive – to see, to hear – almost ceases and leads back from the perceived to the self, an acute perception in which subject and object are not obvious, but give each other mutual form. My latest work takes it starting point from how the relationship between light and dark makes spatial visibility simultaneously possible and impossible. The work I have chosen to present at the Spring Exhibition observes the ambivalent spatial nature of shadows.

Området för mitt konstnärliga intresse utgörs av gränsens olokaliserbara plats, den paradoxala och ekivoka liminala zon där saker och ting både är och inte är, varken är det ena eller det andra men kanske ett obestämt tredje. Färgen grå: ett oplacerbart neutrum uppspänt mellan det svarta och vita vilka själva ständigt förskjuts bort till en onåbar marginal. En skugga: ett parasitiskt ting gjort av ingenting, en frånvaro av ljus men ändå synlig. Jag söker gärna upp den plats där förmågan att förnimma – att se, att höra – nästan upphör och leder tillbaka från det förnumna till sig själv, ett akut förnimmande i vilket objekt och subjekt inte är givna utan ömsesidigt formar varandra. Mina senaste arbeten tar sin utgångspunkt i hur relationerna mellan ljus och mörker samtidigt möjliggör och omöjliggör en spatial synlighet. Verket jag valt att presentera på Vårutställningen uppmärksammar skuggornas ambivalent rumsliga natur.