My work revolves around the figure skater-turned-boxer Tonya Harding, famous for the attack on her rival Nancy Kerrigan prior to the 1994 Summer Olympics in Lillehammer. She was charged with probable guilt in the incident but pled guilty only to having impeded the investigation because she didn’t tell the authorities what she knew. Over the years she has maintained that she was involved neither in planning it nor carrying it out, but found out about it afterward – that her husband and his accomplices did it entirely without her knowledge. But in the public eye, she was guilty. The US Figure Skating Association conducted its own investigation, where they found it likely that her participation was greater than she admitted and barred her for life. Harding’s figure skating career was over.

Tonya Harding’s life story is characterised by circumstances that open the door for questions around gender, class, and race, as well as ideas about beauty, tastes, identity, sportsmanship, rivalry, guilt, the role of the victim, credibility, and constructs of femininity. She worked in what was considered a feminine sport, where the basis for judgement dealt not only with technical know-how and measurable athletic ability, but also ‘artistic feeling’ and ‘grace’.

By setting Harding’s life against figure skating as a phenomenon, I want to study the questions around ‘femininity’ and how women who don’t live up to the expectations can be affected.

The working title of the project is The Woman In Me, after a Shania Twain song that Harding performed in a sports bar in Kansas City, for which she was later heckled on a number of blogs and entertainment sites on the Internet.

Mitt arbete kretsar kring konståkerskan, och sedermera boxaren, Tonya Harding. Tonya Harding blev världsberömd i och med attacken på hennes rival Nancy Kerrigan inför OS i Lillehammer i Norge 1994. Harding åtalades för sin eventuella skuld i det inträffade men erkände sig inte skyldig till annat än att ha hindrat utredningen i och med att hon inte hade berättat för myndigheterna vad hon visste. Hon har under alla dessa år vidhållit att hon inte varit delaktig i vare sig planerandet eller genomförandet men att hon fick reda på vad som hänt i efterhand – att hennes man och hans kumpaner genomfört detta helt utan hennes vetskap.
Men i allmänhetens ögon var hon skyldig. Det amerikanska konståkningsförbundet gjorde en egen utredning där de fann det sannolikt att hennes delaktighet var större än vad hon medgav och uteslöt henne på livstid. Tonyas konståkningskarriär var över.

Tonya Hardings livsöde präglas av omständigheter som öppnar för frågor kring kön, klass och ras, men även för tankar kring skönhet, smak, identitet, sportmannaskap, rivalitet, skuld, offerroll, trovärdighet och föreställningar om kvinnlighet. Hon var verksam inom vad som anses vara en feminint kodad sport, där bedömningsgrunden inte enbart handlar om tekniskt kunnande och atletisk, mätbar förmåga utan även om ‘konstnärlig känsla’ och ‘grace’.
Genom att ställa Tonya Hardings liv mot konståkningen som fenomen vill jag utforska frågeställningar kring ‘kvinnlighet’ och hur kvinnor som inte lever upp till förväntningarna kan drabbas.

Arbetstiteln på projektet är The Woman in Me efter en Shania Twain-låt som Tonya Harding framförde på en sportbar i Kansas City, vilket hon sedan häcklats för på ett flertal bloggar och nöjessidor på internet.