Just as a school forms an arena for increasingly pluralistic student groups with broadly differing experiences, art museums strive to be a representative arena for increasingly globalised art world. How they work to avoid reproducing a normalised power relation between the West and the rest of the world is of interest, for several reasons.

Using post-colonial questions of power and discourses, I am attempting to illustrate which identity we in Western culture give both ourselves and those we describe, when we define ‘non-Western’ art in a specific way.

Liksom skolan utgör en arena för alltmer pluralistiska elevgrupper med vitt skilda erfarenheter strävar konstmuseer efter att vara en representativ arena för en alltmer globaliserad konstvärld. Hur de arbetar för att inte reproducera en normerad maktrelation mellan västerlandet och resten av världen är aktuellt av flera anledningar.

Med postkoloniala frågeställningar om makt och diskurser försöker jag belysa vilken identitet vi i den västerländska kulturen ger både oss själva och de vi beskriver, när vi definierar ”icke-västerländsk” konst på ett specifikt sätt.

Huvudfokus ligger på hur denna problematik hanterats i utställningen Africa Remix.