Between 1999 and 2009, I followed three of my grandparents, all of whom suffered from dementia. Numerous times, when I visited them in their nursing homes, I was met by residents of the ward who were very unhappy. Through conversations at home with my family, I understood more and more that this was a commonly occurring problem at nursing homes. All too often it was solved with heavy medication, which made the residents tired and they slept more often.

During my undergraduate education at Konstfack, I have reflected on whether I, as an interior designer and furniture designer, can have an influence on spaces and furniture so that dementia patients can experience greater calm and security. The idea is if that I perceive the environment as calm and secure, I will also be calm and secure.

In my degree project, I want to study how interior design and furniture design can contribute to decreased agitation in people with dementia in nursing homes.

Under åren 1999–2009 fick jag följa min mormor, morfar och farmor som var demenssjuka. Många gånger då jag besökte demensboendena möttes jag av boende på avdelningen som var starkt oroliga. Jag förstod mer och mer i samtal hemma med min familj att detta var ett vanligt förekommande problem på demensboenden. Detta löses allt för ofta med tung medicinering, vilket gör att de boende blir mycket trötta och sover ofta.

Under min grundutbildning på Konstfack har jag reflekterat över om jag som inredningsarkitekt & möbeldesigner kan påverka rum och möbler så att den demenssjuke kan uppleva större lugn och trygghet. Min tanke är att om jag upplever miljön som lugn och trygg, så blir jag också lugn och trygg.

Jag vill med mitt examensarbete undersöka hur inredningsarkitektur & möbeldesign kan bidra till minskad oro hos människor med demenssjukdom vid ett äldreboende.